Överallt i världen förlorar kulturer sina språk, sin röst och de utrymmen där de lever. UC-CIPO finns för att vända detta: att erkänna varje kultur, skydda dess identitet och ge den en permanent plats som gränser och tid inte kan ta bort.
Den korta versionen, för alla som vill förstå varför detta är viktigt.
Pengarna stannar på toppen. Offentlig och privat kulturfinansiering går till stora institutioner i storstäderna, inte till samhället – ett mönster som har hållit i fyrtio år.
Finansiering flyter bort från skaparna. Mer av dessa pengar går nu via ekonomin, universiteten och forskningen, snarare än till de människor som faktiskt skapar och bär kulturen.
Lokala nyheter är döende. Oberoende och lokala tidningar läggs ned, enbart i USA har man förlorat omkring 3500 tidningar och ungefär 50 miljoner människor har nu få eller inga lokala nyheter.
De oberoende medierna är under press överallt. Pressfriheten är på sin lägsta nivå på tjugofem år och minskar i alla regioner i världen, inte bara i väst.
Samhällsutrymmen stängs. Gräsrotsscener och kulturutrymmen stänger sina dörrar medan de största aktörerna rapporterar rekordintäkter.
Samhällen bygger sina egna. Gemenskaperna svarar genom att skapa sina egna medier, ägda av dem, och det fungerar.Detta är precis vad United Cultures bygger.
Detta är inte en avlägsen risk, det händer nu i varje region, uppmätt och dokumenterat.
Kulturer får inte plats inom moderna gränser, och de upphör inte när en gräns flyttas; en kultur som fördrivits från sitt hemland är fortfarande samma kultur.
En enskild kultur kan leva i många länder och regioner samtidigt. UC-CIPO registrerar den en gång, kopplad till varje plats där dess folk bor, inte uppdelad av linjer på en karta.
Imperier stiger och faller, gränser ritas om – en registrerad kultur behåller sin identitet och sitt permanenta register oavsett vilken stat som nu styr landet.
När ett samhälle splittras av konflikter eller migration förblir dess medlemmar bärare av kulturen.Fördrivningen raderar inte ut tillhörigheten, och UC-CIPO erkänner kulturen oavsett var människorna är.
Ett land är inte en kultur, ett land kan ha dussintals eller hundratals olika kulturer och många av dem erkänns inte av någon.
I länder som Indien, Nigeria, Indonesien och Papua Nya Guinea finns det hundratals kulturer och språk, var och en med en fullständig identitet som är värd att skydda.
Subnationella och regionala kulturer, ursprungsbefolkningar, minoritets- och diasporakulturer har samma ställning i UC-CIPO En kultur behöver inte vara stor eller mäktig för att erkännas.
En kultur kan registrera sig hos UC-CIPO genom sin egen gemenskap, inte bara genom en regering.Gemenskapen äger sin kultur; ett ministerium kan stödja den, men det äger den inte.
Där faran är som störst kommer skyddet i första hand.
Kulturer vars språk är allvarligt hotade eller talas av ett litet antal äldre får prioriterat stöd för att registrera och dokumentera sitt arv innan det går förlorat.
Samhällen som har röjts undan av krig eller tvångsmigration prioriteras, så att identiteten bevaras även när hemlandet inte kan det.
När de väl är registrerade förankras kulturens beståndsdelar i UC-kedjan: en permanent post som inte kan ändras eller raderas, även om samhället splittras.
